Bakgrund:
East St Louis Toodle-oo var signaturmelodin för Duke Ellingtons orkester
på det glada tjugotalet. I
dag kan låten tyckas aningen märklig med sina hopp mellan suggestiv
djungelstämning och struttig gubbajazz, men på den tiden var
detta hur hett som helst (och för oss passar det ju perfekt). Klockorna
i början (och det aningen sävligare tempot) har vi dock inspirerats
till av "The New East St Louis Toodle-ooo", Ellingtons uppdaterade
swing-version från 30-talet.
Ljudkällor:
Korg Trident mk II (toms, growl
lead, trumpet, pad, m.m.)
Roland SH-101 (bas, trombon, drums,
brass, klarinetter, wood blocks, m.m.)
Moog Opus 3 (Soli, bas, drums,
kvitter, phase strings, car horn, honky tonk, flutter, m.m.)
Korg VC-10 (sweepchords)
Clavia Nord Lead (klockor,
cymbal, drums, brass, m.m.)
Hohner Clavinet D6 (banjo backbeat,
stride)
Casio MT-31 (banjo fourbeat, flute,
harpsichord, brass, funny fuzz)
Boss DR-110 (cymbal, drums)
Övrig Utrusting:
Cubase VST 4.1 Mac
Zoom Studio 1201 effektprocessor
Ibanez Wah
Kuriosa:
Lead-trumpeten i mollvarven spelas på Korg Trident. SH-101ans
arpeggiator generar en snabbt fluktuerande CV som går via en volympedal
in i modulationsingången för Tridentens filter (en fot användes
alltså för att styra mängden growl, medelst denna pedal).
Tridentens båda mix-utgångar utnyttjas; den ena signalen
passerar via en wah-wah-pedal (trampas med andra foten) för att
simulera wah-effekt med handhållen sordin; den andra signalen
passerar istället genom Zoomens autofilter, inställd på
en nästan statisk filterprofil. Dessutom filtreras botten på
denna signal bort, allt för att få det typiska diskantbettet
från en trumpetsordin.
Efter att vi avslutat denna inspelning upptäckte vi att den intellektuella
popgruppen Steely Dan hade spelat in en version av samma melodi på
tidigt 70-tal. I deras version simulerades growl-wah-trumpeten medelst
slidegitarr och talkbox.
Slutligen bör nämnas att samtliga instrument i det första
solovarvet spelas av Moog Opus 3 (inklusive trummorna).