När Bitten lanserades fick den ett mycket gott mottagande, mycket eftersom synten hade en utmärkt anslagskänslig klaviatur (vilket inte var särkilt vanligt i denna prisklass). Ljudet ansågs också fylligt och gött, och en del bra finesser (som split eller dual-läge, och den finurliga Park-funktionen, med vars hjälp man kan hitta lämplig programplats att spara ett ljud på) gav extra bonuspoäng.

I dag är väl kanske inte Bitten lika upphetsande, men det är dock en fullgod analog polysynt (om än med DCO, vilket inte låter lika fint som riktiga VCO) med anslagskänslighet och ett helt OK lågpassfilter. Dessutom finns för ovanlighetens skull två olika LFO, vilket möjliggör en del udda klanger. Synd dock att panelen saknar rattar.

I skrivandes stund finns Bitten på annan ort, varför ingen detaljerad parameterbeskrivning kan ges. Det kanske räcker med att konstatera att denna synt lämpar sig väl för polyfona komp, mattor, riff - och så förstås det fantastiska knorvliga trombonljudet som Limberg programmerade och spelade på Tiger Rag!

- Ljudexempel