Apparater‎ > ‎

Roland SH-09 (mod)

  Roland SH-09 var länge den av våra synthesizers som var i sämst skick. Nu har vi emellertid genomfört en lyckad restaurering, även om den fortfarande surrar och brusar lite mer än önskvärt.
Dock var den även i sitt sämsta skick värd långt mycket mer för oss än den löjliga summa den (och kompanjonen Slumplern) betingade när vi köpte dem.

SH-09 är en direkt föregångare till SH-101, och likheterna är många. Dock ser 09an betydligt mer seriös och laboratoriemässig ut än den färgglade plastclownen SH-101. Det rör sig även här om en synt med 1 VCO, 1 filter, 1 envelope och 1 LFO, arrangerade enligt följande:

Oscillatorn har oktavomkopplare för 32' - 2', regel för mängd LFO-modulation samt en väljare för sågtand, PW, fyrkantvåg eller brus. Man kan alltså inte blanda de olika vågformerna (även om man sägs kunna ställa väljaren i ett instabilt läge "mellan" två hack och därmed blanda två signaler - vi har inte lyckats med detta, eller brytt oss så mycket). I PW-läge kan pulsvidden varieras manuellt, av LFO eller av Envelope. Signalen kan mixas med suboscillator (fyrkantvåg eller pulsvåg, en eller två oktaver ner) samt extern ingångssignal.

Filtret erbjuder inställningar för frekvens, resonans, LFO- och envelope-modulation. Den sistnämnda kan vara positiv eller inverterad, eller ersättas med signalen från en envelope-follower, applicerad på inkommande extern audiosignal. Key tracking är alltid 100%, vilket är synd. ADSR-envelopen har single/multi-trig eller LFO-trig, och en gate/env-omkopplare finns för VCA. LFOn erbjuder sinus, fyrkant eller random, och har en delay-regel som bara är aktiv när sinusvåg är vald.

En rudimentär performance-sektion innehåller en pitch bend-spak med vars hjälp man kan ändra tonhöjd och/eller filteröppning, i steglöst varierad mängd. Portamento-tid ställs in med en regel; det finns alltså inget "auto/legato"-läge.

Om detta vore allt, så vore ju SH-09 blott en sämre version av SH-101 (om än med lite fler varianter på filterenvelope samt LFO-delay). Dock är vårt exemplar modifierat av den forne ägaren, den förträfflige Peter Jubel (vocoderkonstruktör, programmerare av DSP till Clavia och Propellerheads, m.m.). Modifikationerna är (så vitt vi vet) tre till antalet:

1) Turbo-switch till LFO. Medelst en liten omkopplare kan LFOns frekvensomfång flyttas upp i audioområdet, med mycket intressanta och bizarra FM-effekter som följd. Detta är otroligt användbart och gör genast SH-09 till en specialeffektburk av rang!

2) Feedback-omkopplare. Ett gammalt trick från MiniMoog-eran är att koppla en sladd från en utgång (MiniMoogen har High- och Low-utgångar) till External Audio-ingången, och därmed mata filtret med lite av dess egen utsignal.

På så sätt skapar man en slags kontrollerad rundgång och förändrar ljudet. Detta kan ske internt på SH-09: Om inget är anslutet till External Audio-ingången och man aktiverar Feedback-omkopplaren skickas utsignalen direkt till Ext-regeln i mixer-sektionen. Vid måttliga volymer ger detta blott ett fetare, mer kraftfullt ljud, men om man drar upp regeln uppstår de mest besynnerliga självsvängningseffekter - en knorrande ton vars tonhöjd varierar med amplituden. Om man drar upp Ext-regeln med Feedback-omkopplaren avstängd (fortfarande utan något anslutet till jacket) får man i stället ett kraftigt jordbrum - en märklig bieffekt eller defekt som vi självfallet har använt oss av (jmfr maskinhaveriet i China Boy).

3) CV-utgången levererar inte längre CV, utan den råa audiosignalen från oscillatorn. Denna modifikation är avsedd för hopkoppling med Slumplern, men man kan även tänka sig att använda detta för att lägga till inserteffekter innan filter (vi har en del experimenterande kvar att göra där).

SH-09an är ett av våra senare inköp, och förekommer därför inte i våra tidigare låtar. Den figurerar dock flitigt i China Boy samt That's a Plenty och Perdido. En genial burk för konstiga flipperspelsljud och solofantasmer i galen vetenskapsmannastil.

- Ljudexempel