| Roland SH-09 var länge den av våra synthesizers som var i sämst
skick. Nu har vi emellertid genomfört en lyckad restaurering, även
om den fortfarande surrar och brusar lite mer än önskvärt.
Dock
var den även i sitt sämsta skick värd långt mycket
mer för oss än den löjliga summa den (och kompanjonen Slumplern)
betingade när vi köpte dem.
SH-09 är en direkt föregångare till SH-101, och likheterna
är många. Dock ser 09an betydligt mer seriös och laboratoriemässig
ut än den färgglade plastclownen SH-101. Det rör sig även
här om en synt med 1 VCO, 1 filter, 1 envelope och 1 LFO, arrangerade
enligt följande:
Oscillatorn har oktavomkopplare för 32' - 2', regel för mängd
LFO-modulation samt en väljare för sågtand, PW, fyrkantvåg
eller brus. Man kan alltså inte blanda de olika vågformerna
(även om man sägs kunna ställa väljaren i ett instabilt
läge "mellan" två hack och därmed blanda två
signaler - vi har inte lyckats med detta, eller brytt oss så mycket).
I PW-läge kan pulsvidden varieras manuellt, av LFO eller av Envelope.
Signalen kan mixas med suboscillator (fyrkantvåg eller pulsvåg,
en eller två oktaver ner) samt extern ingångssignal.
Filtret erbjuder inställningar för frekvens, resonans, LFO-
och envelope-modulation. Den sistnämnda kan vara positiv eller inverterad,
eller ersättas med signalen från en envelope-follower, applicerad
på inkommande extern audiosignal. Key tracking är alltid 100%,
vilket är synd. ADSR-envelopen har single/multi-trig eller LFO-trig,
och en gate/env-omkopplare finns för VCA. LFOn erbjuder sinus, fyrkant
eller random, och har en delay-regel som bara är aktiv när sinusvåg
är vald.
En rudimentär performance-sektion innehåller en pitch bend-spak
med vars hjälp man kan ändra tonhöjd och/eller filteröppning,
i steglöst varierad mängd. Portamento-tid ställs in med
en regel; det finns alltså inget "auto/legato"-läge.
Om detta vore allt, så vore ju SH-09 blott en sämre version
av SH-101 (om än med lite fler varianter på filterenvelope
samt LFO-delay). Dock är vårt exemplar modifierat av den forne
ägaren, den förträfflige Peter Jubel (vocoderkonstruktör,
programmerare av DSP till Clavia och Propellerheads, m.m.). Modifikationerna
är (så vitt vi vet) tre till antalet:
1) Turbo-switch till LFO. Medelst en liten omkopplare kan LFOns frekvensomfång
flyttas upp i audioområdet, med mycket intressanta och bizarra FM-effekter
som följd. Detta är otroligt användbart och gör genast
SH-09 till en specialeffektburk av rang!
2) Feedback-omkopplare. Ett gammalt trick från MiniMoog-eran är
att koppla en sladd från en utgång (MiniMoogen har High- och
Low-utgångar) till External Audio-ingången, och därmed
mata filtret med lite av dess egen utsignal.
På så sätt skapar man en slags kontrollerad rundgång
och förändrar ljudet. Detta kan ske internt på SH-09:
Om inget är anslutet till External Audio-ingången och man aktiverar
Feedback-omkopplaren skickas utsignalen direkt till Ext-regeln i mixer-sektionen.
Vid måttliga volymer ger detta blott ett fetare, mer kraftfullt
ljud, men om man drar upp regeln uppstår de mest besynnerliga självsvängningseffekter
- en knorrande ton vars tonhöjd varierar med amplituden. Om man drar
upp Ext-regeln med Feedback-omkopplaren avstängd (fortfarande utan
något anslutet till jacket) får man i stället ett kraftigt
jordbrum - en märklig bieffekt eller defekt som vi självfallet
har använt oss av (jmfr maskinhaveriet i China Boy).
3) CV-utgången levererar inte längre CV, utan den råa
audiosignalen från oscillatorn. Denna modifikation är avsedd
för hopkoppling med Slumplern, men man
kan även tänka sig att använda detta för att lägga
till inserteffekter innan filter (vi har en del experimenterande kvar
att göra där).
SH-09an är ett av våra senare inköp, och förekommer
därför inte i våra tidigare låtar. Den figurerar
dock flitigt i China Boy samt That's a Plenty och Perdido. En genial burk
för konstiga flipperspelsljud och solofantasmer i galen vetenskapsmannastil.
- Ljudexempel |
